Sommar, sommar, sommar...

Vad är det med "folk"?

Bara för att det råkar komma en och annan regnskur på natten, eller till och med ett par skvättar på morgonkvisten - ja, kanske en skur uppåt förmiddagen också - så åker helt plötsligt både långa byxor och långärmade tröjor på. Varför då?? Det är fortfarande en bra bit över 20 grader ute, solen skiner ännu och det är precis lika varmt och skönt i havet som för ett par, tre dagar sedan!

Självklart är det upp till var och en att avgöra hur man vill gå klädd men är det inte lite märkligt? Som att "folk" (ja, jag generaliserar grovt här - men jag är medveten om det!) helt plötsligt inte har förmågan att känna efter längre... Som att hösten skulle starta ett visst och på förhand bestämt datum, eller bara för att TV-meterologer och kvällstidningslöp annonserar lågtryck.

Idag såg jag bland annat en mamma med stor, grovstickad kofta på sig. Mitt på eftermiddagen! Lilla pojken som gick bredvid henne hade fått en jacka på sig. En knäppt jacka. Jag var mycket frestad att stanna till och fråga om de också hade den typen av kläder på sig för några dagar sedan, eller om "hösten" hade startat för dem helt nyligen - kanske i samband med pessimisternas oväderskraxande?

Fast tja, vem vet - jag är kanske för mycket på andra hållet?

Idag har jag haft shorts och t-shirt på mig hela dagen, jag har tagit mig ett dopp i havet i vanlig ordning (stora, höga vågor idag!) och till middag gjorde vi hemgjorda hamburgare - som vi grillade på utegrillen. Somrigt så det förslår! Det tänker jag fortsätta med. Att ha sommar menar jag - så lääänge det bara går!

Stackars, stackars älsklingstjejen har blivit sjuk... Jag hoppas av hela mitt jag att febern flyger sin kos så snabbt det bara går!

Förhoppningsvis kan ett gäng c-vitaminer göra en del av jobbet, tillsammans med vitlöksklyftor och en och annan intelligent tablett av märket Ipren (ja, upp till bevis nu!). För tills på onsdag vill vi se en frisk älsklingstjej! Då fyller hon ju 15!