14 januari 2011

Ljuset på min väg

Han besegrar varje motstånd.
Han har livet i sin hand,
och när stormens vindar viner,
tar han tvivlaren i land

Och där han går,
faller en skugga lätt,
finner han alltid rätt
för varje steg

Genom nattens djupa mörker
är han ljuset på min väg

3 januari 2011

Äntligen i hamn.

Från min plats vid datorn har jag utsikt över ett till synes gräddspritsat tak. Några kala björkar låter sina grenar hänga ner som ett tunt flor i förgrunden, himlen är isigt blågrå och det börjar sakta skymma. Jag sitter vid ett gediget ekbord, för tillfället ensam i ett stort hus och lyssnar på Winnerbäcks "Du får mig". Mina småfrusna fötter har försvunnit ner i ett par svarta morgontofflor i storlek 45, jag begrundar livet i största allmänhet och tänker tillbaka på året som gått...
Så mycket har hänt. Livet har tagit en ny vändning. Och jag är äntligen i hamn!

Kärlek. Samhörighet.
Att älska! På riktigt.
Hur beskriver man den känslan med ord? Jag har försökt så många gånger sedan den 11 juli 2010 men inga ord är tillräckliga. Inga ord beskriver känslan av total fullkomlighet. Av att ha hittat hem. Äntligen.

Gränslöst.
Bottenlöst.
Kravlöst.
Hämningslöst.

"Jag hade aldrig älskat förrän jag mötte dig."

19 juni 2009

Glad midsommar!

Det är ömsom sol och ömsom regn idag... men det blir nog bra i alla fall!
Vi har både älsklingsbarnen, nallebjörnsvovven och lille hundkillen här hos oss och snart drar vi ner till ängen för traditionsenlig picknick! Blir vi blöta så blir vi blöta, liksom.

Ikväll blir det sill och nubbe, precis som det ska vara! Och mina föräldrar tittar hit.
Det blir en bra dag.

16 juni 2009

Fläsket kunde gunga i takt med musiken!

Jodå. Eller nästan i alla fall. En kort stund efter att mina fötter landade på marken så la sig också hängmagen och hängröven tillrätta. Varje gång jag hoppade. Det såg extra kul ut när vi skulle hoppa "hoppsa-steg" runt i ring...
Jag var på Friskis & Svettis sommarutejympa på ängen igår kväll. Och nu ska jag försöka vara riktigt sträng mot mig själv och ta mig dit varenda måndag och onsdag! För jag känner ju så tydligt att den där hängmagen och hängröven inte är jag...


Utöver det ovan nämnda kunde jag under medelpasset också notera att jag:
1. totalt saknar magmuskler
2. nästan totalt saknar armmuskler
3. inte längre har en muskulös och sexig rygg (vilket sambon har påpekat så många gånger genom åren... fast det var i ärlighetens namn ett bra tag sedan nu...)

Men jag noterade även att jag:
4. har ett hyfsat bra flås! Det är bra!

Idag gör jag följande noteringar:
1. jag har visst magmuskler...
2. jag har absolut armmuskler också... på flera ställen i armarna...
3. jag är hyfsat säker på att min rygg inte ser muskulös och sexig ut, inte riktigt ännu i alla fall...

(hade kunnat vara min mage det där, men det är det ju inte eftersom jag har legat på latsidan ett tag... ett bra tag... Mel B i "Spice Girls" - minns ni henne..? Hon verkar inte ligga på latsidan i alla fall...)

13 juni 2009

"Sjung om studentens lyckliga da´r"...

... eller är det "sjungom studentens lyckliga da´r", som ett enda ord liksom??
Jag har för mig att det faktiskt är det sistnämnda som är det rätta, men är inte helt säker. Jag tog ju aldrig studenten på riktigt, sådär som är brukligt, "i ungdomens vår", så jag har aldrig studerat studentvisan så noga.

Nä, ingen studentexamen för min del alltså. Jag hade så mycket annat för mig i slutet av tonåren och hoppade av den humanistiska linjen efter två strävsamma och ohyggligt skoltrötta gymnasieår. Hade jag fått välja helt fritt så hade det inte blivit mer än ett och ett halvt år där på gymnasieskolan, men de besvikna föräldrarna protesterade vilt mot det alternativet och krävde att jag åtminstone skulle avsluta två år av tre. Så, ja... det fick ju bli så och jag slutade 2:an med väldigt många otillåtna frånvarotimmar och minst sagt urkassa betyg.

Men det löste sig ändå för mig. Det brukar göra det.
Kort efter skolavslutet fick jag jobb som "tvättflicka" på en damfrisering och jag var överlycklig! Regelbunden inkomst, åtminstone över sommaren, var mycket välkommet i min tillvaro med tanke på att jag redan hade flyttat hemifrån. Så jag tvättade hår och handdukar dagarna i ända, rengjorde permanentspolar och blandade färgvätskor, svarade i telefon och kokade kaffe... Mot slutet av sommaren kunde jag till och med rulla upp hår på spolar och hade förtroende att färga både fransar och bryn! Hade det inte varit för ett envist och ilsket handeksem så hade jag kunnat få hela utbildningen på riktigt, av den gamla damen som ägde salongen - hon tyckte att jag var som gjord för yrket, och för egen del hade det varit en dröm som gått i uppfyllelse! Men det blev som sagt inte så. För mig väntade något annat; ett möte med en liten sviken grabb som i allra högsta grad har bidragit till att jag är där jag är idag.

Efter många, långa och ganska krokiga vägar läste jag in min gymnasiekompetens på KomVux. Jag ramlade över en informationsbroschyr om socionomutbildningen vid Lunds Universitet och förstod att det var socionom jag skulle bli...

Igår tog syster ysters båda pojkar studenten! De var så fina och så lyckliga och det blev en fantastisk dag trots ihärdigt regnande, från morgon till kväll. Nu har de avslutat ännu ett kapitel i sina unga liv, och ska påbörja ett annat. De ska pröva sina vingar och vandra vidare på egen hand och jag hoppas att allting ska gå bra...

Jag är en oerhört stolt moster som önskar mina systersöner allt gott som världen har att erbjuda! Jag hoppas av hela mitt jag att den ljusnande framtid är deras... att de vågar lyssna inåt och lita på sig själva, att de har kraft och mod att förverkliga sina drömmar och att de fortsätter vara de fina människor som de redan är! Jag älskar dem.

Hur man vill ha sitt liv
är inte lätt att veta,
men ännu finns det tid
att prova och att leta!

Så många möjligheter
att säga "ja" och "nej"
men minns att alltid lyssna
till rösten inom dig...

Försök att ta tillvara
allt gott som livet ger,
se det stora i det lilla
så kan guldkornen bli fler!

Och när du möter mörker
och livets tvära kast
- känn då hur livet rör sig
och ljuset får kontrast

Känn att du får styrka
av det som gör dig svag
det finns något att lära
av allt som sker, var dag...
- - -
(dikt av Siv Andersson)

11 juni 2009

Skolavslutningar och sommarlooov!

Fina, fina älsklingsbarnen har tagit sig igenom ännu ett skolår - och det med bravur! De har varit (och är alltid!) så himla duktiga, har verkligen kämpat på och gjort sitt allra bästa! Jag är så stolt över dem, har alltid varit och kommer alltid att vara; ganska mycket för deras fina prestationer, både i det stora och det lilla, men mest av allt för vilka de är!
Tänk att de kom just till mig! Att just jag fick den stora äran att följa dem en bit på vägen! Det är en gåva som jag tar tillvara och känner tacksamhet för varenda dag. Även när det gnisslar... (för det gör det ju... Ibland blir det mörkt, som kontrast till allt det ljusa, men så måste det vara - det tillhör livet det också.)
Med 230 fantastiska poäng i avgångsbetyget, och mascaran rinnande längs kinderna, lämnade älsklingstjejen idag grundskolan och årskurs 9. Skolan där hon har fått vara sig själv, där hon fått medhåll och mothugg och tränat både självständighet och samarbete. Tre långa, korta skolår (hängde ni med där i tankesnurren?) där hon har förvandlats från söt liten flicka till ung och mycket vacker kvinna...
Älsklingskillen avslutade sitt femte skolår, det näst sista på vår lilla trygga byskola. Nu börjar fötterna bli större och de långa benen såg längre ut än någonsin idag, i de nya vita jeansen...
Men inga tårar hos älsklingskillen inte - nej, han kommer ju tillbaka till hösten för tusan och just nu hägrar bara ett lååångt och efterlängtat sommarlov!

Efter sommarlovet blir älsklingskillen stor 6:a... han ska börja läsa spanska, och för detta ändamål vara den enda från lilla byskolan som ska åka till storskolan... Men det kommer att gå bra, jag är övertygad, för om man bara tillåter sig så kan man faktiskt växa i sådant som för stunden gör en svag...
För älsklingstjejen väntar gymnasieskolans samhällsprogram med journalistinrikting, och funderar hon i samma banor som hon gör nu, om tre år, så ska hon bli journalist eller radiopratare! Nej, det saknas varken drömmar, planer eller mål - visst är det härligt?!

7 juni 2009

Tillbaks till ruta 1

Lille hundkillen har åkt hem, till sitt sunkiga hellhole till hem... där ingen enda var särskilt intresserad av hur det fungerat och hur lillkillen haft det. Men jo, hundmaten för trassliga magar togs emot. Förhoppningsvis kommer den till användning också, men det är alls inget som är säkert. Innehållsförteckningen skulle först granskas, fast lite senare enligt frun i huset, för de hade tydligen haft sådan mat förr men den hade visst inte varit alls bra för lille hundmagen... Jag fattade inte mycket av det resonemanget, men konstaterade att rätt sorts mat och rejält med motion har gjort underverk för både lillkillens mage och kondis under helgen.

Ingen hundsvans viftade när vovven hoppade ur bilen, inga glädjeskutt och härliga krumbukter mötte hans ägare. Nej, vovven traskade förbi dem allihop och rullade ihop sig bakom en säng.
Här hemma smider vi planer, låter fantasin flöda fritt och ger utlopp för ilskan och vanmakten... Mer eller mindre realistiska planer tar form, kortsiktiga och långsiktiga, för man vill ju göra något!
Konstaterandet är så enkelt: sådär kan man inte få ha det.