9 november 2008

"Fars Dag" - och en vanlig söndag

Söndag. För mig en väldigt vanlig dag, med exakt samma mått av uppmärksamhet riktad mot min pappa som vilken annan dag som helst. Det tycker både han och jag är rätt skönt. Avslappnat och kravlöst. Men om jag vill prata med honom eller träffa honom så ringer jag, eller åker hem till honom. Och vill han prata med mig eller träffa mig, så ringer han, eller åker hem till mig. Tänka på varandra kan vi förstås göra när som helst och var som helst. Oavsett dag, datum och tidpunkt. Det är bra. En fin tanke kan vara värd mer än alla presenter i hela världen.

I likhet med "mors dag" så har vi (det vill säga jag, syster yster och vår mamma och pappa - bäst att poängtera kanske, för att minimera risken för eventuella missförstånd) aldrig lagt särskilt stor vikt vid "fars dag". Nej, ingen vikt alls egentligen. Men här hemma, i min egen lilla familj ser det ganska olika ut och vi har alla vårt eget sätt att se på den här dagen.
Sambon tar traditionen på lite större allvar än vad jag gör - brukar köpa någon sak till sin pappa och bjuda in sig på en kopp kaffe hos honom, eller något i den stilen. Det här året blir det dock svårare att ses över en kopp kaffe eftersom pappan hans för tillfället är i Grekland... Kanske blir det telefonkontakt istället?

Älsklingstjejen, som har sin pappa på annan ort, har köpt en liten chokladask och är för närvarande på väg hem till sin "Pafsen" med den (nej, pappa har han nog aldrig hetat för henne). I enlighet med deras tradition brukar de gå ut och äta tillsammans denna dag. Mycket trevligt förstås, och det hade varit fint om pappan hade varit lika tillgänglig för henne även andra dagar på året, vanliga dagar liksom.
Älsklingskillen har valt att tillbringa denna "fars dag" med sin allra bästa vän - precis som vilken annan dag som helst. Han gör lite olika från år till år - ibland har han delat med sig av någon fin teckning, någon gång har han sagt ett välment "grattis" till sin pappa eller bjudit på en kram eller två. För honom hänger nog viljan att fira "fars dag" mycket ihop med humör och dagsform, tror jag. Oavsett vilket så är jag väldigt övertygad om att det inte har ett endaste dugg med hans pappa och deras relation att göra.

Och där finns en skillnad som är värd att tryckas på!

För om man sätter likhetstecken mellan "fars- eller mors dag", det vill säga om eller på vilket sätt man blir uppmärksammad denna dag, och hur mycket man betyder för sina barn - vad händer då? Vad gör det med ens eget mående ifall man inte blir "tillräckligt" uppmärksammad, och hur mycket skuldkänslor planterar man i barnen?
Men annars - om man till exempel ser "fars dag" som en anledning att spontanfira och göra vardagen lite festligare - så finns det ju massor av andra dagar som också kan förtjäna lite uppmärksamhet! Här är ett axplock...
  • Barnens dag, 13 maj
  • Civilkuragets dag, 12 oktober
  • En köpfri dag, 29 november
  • Folknykterhetens dag, 1 maj
  • Fruktens dag, 6 juni
  • Internationella barndagen, 1:a måndagen i oktober
  • Falukorvens dag, i början av juni
  • Internationella filosofidagen, 3:e torsdagen i november
  • Internationella vattendagen, 22 mars
  • Internationella dagen mot våld mot kvinnor, 25 november
  • I stan utan min bil, någon gång under hösten
  • Internationella fredsdagen, 21 september
  • Jordens dag, 22 april
  • Alla hjärtans dag, 14 februari
  • Kanelbullens dag, 4 oktober
  • Mobilfria dagen, 1 juni
  • Halloween, 31 oktober
  • Vänsterhäntas dag, 13 augusti
  • Internationella vaginadagen, mellan den 14 februari och 31 mars

3 kommentarer:

  1. Jo, jag håller nog med om att det är i den vardagliga kontakten som kärleken gör sig allra bäst. Samtidigt tycker jag inte att det är så konstig tradition, nej, ganska trevlig faktiskt. Nog håller jag med om att det mest av allt är handlarnas dag men jag gillar ju sånna här traditioner. Jag minns faktiskt en mors dag som var MYCKET speciell ;) Kram från Bonnalandets drottning, Ego

    SvaraRadera
  2. Det fina är ju att man får göra precis hur man vill med alla dessa dagar som finns att fira - fira stort, smått, mittemellan eller inte alls! Och så länge man gör eller köper saker för att man VILL, och inte för att någon annan förväntar sig att man ska, så är det väl som det ska vara tycker jag.
    Sitter här och klurar på hur man skulle kunna fira vaginans dag, till exempel...
    Kram tillbaks till Bonnalandets finfina drottning!

    SvaraRadera
  3. ... en sak till förresten; idag mötte jag en riktig mega-fars-dags-firare! Hon kom till agilityn och förvånades kraftigt över att det inte var inställt idag - det var ju ändå fars dag, liksom!

    Ja, alla tänker och tycker vi olika. Tack och lov är inget av det rätt eller fel!
    : )

    SvaraRadera