När hon (ja, hon!) hade gått några vändor fram och tillbaka i högstadiekorridoren slogs hon av att det faktiskt inte fanns en enda möbel där - bortsett från en ful, gammal soffa. Detta faktum förvånade våran vaktmästare och hon frågade förstås eleverna varför de inte hade några möbler, där på sin arbetsplats... Eleverna svarade, rakt upp och ner, att de inte kunde ha några möbler - "för vi bara förstör dem".
Vaktis satte liksom i halsen och påpekade lite bekymrat att det väl var en ganska tråkig inställning att ha om sig själv..? För sig själv tänkte hon att det med all säkerhet var ett svar som de stackars ungdomarna hade fått höra ett stort antal gånger... från vuxna förstås... innan det landade i deras egna munnar. Ja, från vuxna som inte tänker längre än näsan räcker, och knappt det heller.
Så många gånger hade de nog fått höra det där, att de nu hade gjort den hemska åsikten till sin egen. Så väldigt många gånger hade de förmodligen fått höra det där, att de vid det här laget verkligen trodde på det själva...
Mycket, mycket sorgligt tänkte den nu smått förbannade Vaktis, varpå hon klart och tydligt meddelade eleverna att hon visst trodde att de skulle fixa att ha möbler i sin korridor! Och hon tänkte minsann ordna det för dem också! Så det så.
Sagt och gjort; Vaktis letade igenom både vindsförråd och källare och kånkade ut en del prylar i korridoren. Möblemanget kompletterades därefter med ett antal sällskapsspel, inköpta på loppis av Vaktis själv. "Ja, ungarna har väl också rätt till lite trevlig avkoppling på arbetsplatsen??" sa hon.
Självklart!!
Fast det tyckte sorgligt nog inte alla.
Bildtext: "Och som ett led i förbättrandet av ungdomens delaktighet i förvaltandet av sin egen mötesplats har vi nu beslutat att ni får städa fritidsgården. Alldeles själva!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar