En hälsning från Båstad

Födelsedagsfest för syster yster och hennes äldste igår! I vanlig ordning bjöds det på fantastiskt god mat och stämningen var skönt avslappnad. Rent generellt var det ganska lugnt i den lilla hålan Båstad, nu sedan tennisveckan är över och bratsen har dragit österut.

Ja, tänka sig vad tiden går... Syster yster har helt plötsligt bara ett år kvar till 40-strecket och sonen hennes - mitt "lilla" gudbarn - har hunnit bli 19! Nu är det längesen han nattades med nenne och bibas (välling och pyjamas för er som mot förmodan inte förstod de lättbegripliga bebisuttrycken, hö hö), och sprang runt i bara blöja och sina dösa (de rosa gummistövlarna som var hans favoritskor när det begav sig). Nuförtiden är det mest starköl som rinner ner för hans strupe och bibasen, blöjan och de dösa är utbytta mot moderiktiga jeans och designade t-shirts. Det kortsnaggade håret är vitblonderat och överarmarna sväller lite mer för varje gång man ser honom. Jo det är väl som det ska vara i den åldern antar jag men lite, lite hjärtsnörp får grabbens favoritmoster allt - även om jag förstås är ohyggligt stolt över den vuxna man han håller på att förvandlas till. Bäst av allt är att vi fortfarande har världens bästa kontakt, han och jag!

Syster yster hade köpt nya walkingskor, sådana där trendiga med väldigt rundad sula - som bidrar till att nya muskelgrupper får veta att de lever... Dyra som attan var de förstås, men syster tyckte ändå att de var värda sitt pris. Jag blev lite sugen på ett par jag också. Med ett par sådana på fötterna hade man slagit två flugor i en smäll liksom, under promenaderna med nallebjörnsvovven... Fast nja, det tål att tänkas på det där.

Lite spökuppdatering är kanske på sin plats förresten! (för hela storyn; se tidigare inlägg)

Syster yster berättade vad husets förra ägare sa, när de berättade för honom om den svarte mannen med hatten - han som bor i systers garderob... Man skulle ju kunna tänka sig en viss skepsis från förra ägarens sida, kanske ett litet tvivelaktigt leende eller så, men icke! Förra ägaren nickade bara helt lugnt och sa: "jaså ni har också träffat honom nu". Han berättade att han inte hade velat säga något när huset skulle till att byta ägare, eftersom han då misstänkte att syster med familj skulle bli rädda. Så han höll helt enkelt tyst om det. Men nu - nu kunde han vittna om precis samma erfarenheter som syster och hennes sambo! Spooky... men väldigt, väldigt spännnade!