Här finns barnen som vet hur man gör affärer!

Vilka "affärsbarn" vi har här i huset!

Älsklingskillen la ut en annons på Blocket när han insåg att han väldigt sällan lekte med två av sina prylar; en stor och ganska avancerad robot samt en lite mindre robotreptil, vilka faktiskt kunde kommunicera med varandra. "Tja, går det så går det", resonerade han, och drog till med 900 riksdaler per robot! Själv tänkte jag "hmmm, ja en väldig tur ska du nog ha om någon hör av sig och vill köpa...".
Vad hände? Jo, redan dagen efter damp det ner ett mail i inkorgen och en grabb uppåt landet ville väääldigt gärna köpa den stora roboten - han som här hos oss gick under namnet Robban. Pruta på priset? Neeejdå, han ville bara köpa Robban rakt av! Så fort som möjligt helst. Älsklingskillen gnuggade händerna av förtjusning, mottog tacksamt 900 spänn och skickade gladeligen iväg avancerade Robban. Från köparkillen kom strax därefter ett mail som talade om hur nöjd han var med sitt köp. Så bra! Verkligen. Nu vet vi ju att Robban får det bra i sitt nya hem, och älsklingskillen kan med gott samvete spendera de lättförtjänta pengarna!

Kvar i huset går fortfarande robotreptilen och skrotar, men ännu ger vi inte upp hoppet! Det ska man verkligen inte göra, för lyssna här:

Älsklingstjejen blev såklart säljarsugen hon också när hon såg hur lätt och bra det gick för lillebrorsan. Och vad skulle hon kunna tänka sig att bli av med då? Fram ur hennes ostädade skrymslen rotades en väl oanvänd peruk (!), inköpt på Tradera-auktion för en 50-lapp. Peruken var förstås väldigt fin på bild när den ropades in, men när den lite senare landade i vår brevlåda var utseendet ett helt annat... Och den blev som sagt en väääldigt oanvänd peruk.

En perukannons lades således ut på Blocket och älsklingstjejen gick här och väntade på att någon hårfattig människa skulle höra av sig. Och vad hände? Ingen, jag menar ingen hörde av sig. Suck och pust och "fy fasen va orättvist att han får sålt sina prylar men inte jag"...

Det där är väl ett par månader sedan. Och gissa vad som hände igår? En hårfattig kvinna hörde faktiskt av sig. Och bättre upp - hon ville köpa! Älsklingstjejen höll på att tappa hakan av förtjusning, och sålde. För hur mycket? 500 spänn! Jodå, så sant som det är sagt (eller skrivet).

Kvinnan förklarade att hon hade väldigt lite hår på huvudet, hår som tydligen växte ovanligt sakta, och hon ville inget hellre än att ha långt hår. Nu var hon bjuden på fest nästkommande lördag, och då hade ju långt hår passat så väldans bra! Mmm, jodå...

Hoppas hon trivs bra med peruken och att hon får kul på festen!