Inomhusväder...

Jävlar va det blåser!!
Vårt provisoriska uterum (partytältet), som restes i samband med älsklingstjejens konfirmationsbjudning, var inte många minuter ifrån att lätta ankar och lyfta. Och paniken började sprida sig här hemma... Vad göra? Sambon kastade sig på telefonen och ringde min pappa - hade han möjligtvis lust att komma hit på studs och hjälpa till att riva tältet? Om han hade lust med det, det vet jag inte (förmodligen inte, egentligen), men självklart hoppade han in i bilen och tog sig hit så snabbt han bara kunde. Jajamen - han är att lita på! I alla väder!
Nu är tältduken nerplockad och "skelettet" (som tack och lov är fastskruvat i trädäcket) står kvar därute och vajar... Vi håller tummarna för att det håller sig på plats tills att vinden har avtagit, åtminstone så pass mycket att vi vågar oss ut för att plocka ner även det.

Vad som däremot inte har pallat trycket är vårt jättestora, vita syrénträd. "Knaaak", sa det bara och så la det sig så vackert ner på gräsmattan. Tyvärr. Men det var fint så länge det varade... Älsklingsbarnen blev i alla fall glada "för nu kan vi ju göra en pool där!".
Ja, jo - eller njaaa förresten.

Fler missöden i stormen; afrikanska Bosse (se tidigare inlägg för bilder på Bosse) ramlade och bröt nacken framåt kvällen. Nu ligger han huvudlös i vår hall och gråter. Men jag lovar att jag ska göra honom hel igen! Så fort jag bara kan!

Nu håller vi tummarna för att allting annat stannar där det ska vara - och att det förblir helt!