Om att tända på

Satt i arbetsrummet på skolan och tittade ut... Himlen var lite gråmulen och regnet hängde i luften, det kändes onekligen lite höstigt och jag fick en plötslig lust att tända mina två värmeljus som pryder skrivbordet. Jag tände på (ljusen alltså, he he), och fortsatte bläddra och fösa runt i pappershögen - som även den pryder mitt skrivbord.

En kort stund senare noterade jag plötsligt att ljusen doftade ovanligt mycket. Var det verkligen så längesen jag tände ljus att jag har glömt bort hur mycket det doftar? Och doftade det inte lite väl mycket - typ osade?? Typ osade bränt..?

Det var en evinnerlig tur att jag i just det ögonblicket sneglade mot ljusen, och mot min arbetskalender som faktiskt höll på att brinna upp! PANIK utbröt, jag fick tag i en liten informationsfolder från Svenska Kyrkans diakoniverksamhet med vilken jag slog hårt mot den pyrande kalendern - men inte fasen slocknade glöden för det! Så jag bytte snabbt taktik och rusade med den pyrande kalendern in i städskrubben, där det finns en vattenkran...

Nu har jag en ful arbetskalender. Ena hörnet är borteldat och massor av sidor är vattenskadade...

Men skolan står i alla fall kvar. Och brandlarmet förblev tyst.

*drar en lättnadens suck*