Så skiiimrande var aldrig havet....

...eller, skimrande kanske det inte var precis - men guuud så skönt! Efter två evighetslånga föreläsningsdagar på jobbet var det en befrielse att åter kunna cykla ner till badbryggan och kasta sig ut i det blå. Gårdagens sega trötthet lyckades tyvärr hålla mig hemma.

Havet hade ändrat färg noterade jag, från "sommarblått" till en lite höstigare mörkblå nyans, och jag förväntade mig att det skulle kännas bra mycket kallare idag än vad det gjorde i förrgår. Men det gjorde det inte - tvärtom, konstigt nog.
Så jag plaskade runt en ganska bra stund, lycklig över ännu ett skönt havsdopp!
Lycklig över att få andas in doften av hav och strand...