Å här kommer alla känslorna på en och samma gång...

Trött, trött, trött. Hur kan man redan vara så himla trött, när man nyss har haft närmare sex veckors semester?? Men ohyggligt trött är jag. Och jag tycker att mina ögon känns svullna... Är de inte lite svullna?, frågar jag runt här hemma och tittar med ynklig blick i spegeln. Jag tycker mig känna en annalkande höstdepp också, mitt i allt elände. Och vart tog den sprudlande optimisten (jag alltså) vägen?

Är det ingen som tycker synd om mig?! Bara lite...?

Sa inte sambon något om en utlandsflytt häromdagen förresten..? Ingen vanlig liten semester alltså, utan en flytt. Till varmare breddgrader naturligtvis. Ja, jag är på direkt! Mig behöver han inte ödsla tid på att övertala! Och inte barnen heller verkar det som.

Vid middagsbordet drar jag lite grann i den här tråden, för att liksom pejla läget i familjen... Och nu är jag inte så himla trött längre utan mer åt det hysteriskt desperata hållet. Älsklingstjejen föreslår att vi snurrar på jordgloben och sätter ett finger någonstans på den - och där fingret hamnar, dit flyttar vi! Det kunde vara kul förstås, fast så kommer vi på att det finns en viss risk att vi kan hamna i Antarktis och det vill vi verkligen inte. Älsklingskillen kan tänka sig att flytta precis vart som helst - kallt eller varmt, bara alla kompisarna får följa med. Nja... det kanske de inte kan, säger jag, fast man vet ju aldrig. De får börja med att fråga sina föräldrar.

Sambon och jag drömmer och funderar vidare tillsammans när barnen har lämnat bordet. Halvt på skoj och halvt på allvar. Mest på allvar om man frågar mig. Tänk om man bara skulle göra slag i saken? Tänk om man bara skulle bestämma sig och ta ett års tjänstledighet... så som M och P med familj gjorde alldeles nyss. Kanske inte sälja huset, inte riktigt så drastiskt, men hyra ut skulle man kunna göra... Helt plötsligt verkar alla andra alternativ så himla trista, fega, mesiga, dåliga! Jamen, vad gör vi här liksom??

Nu är jag inte ens hysteriskt desperat längre - snarare väldigt, väldigt lugn och sansad. Trygg i beslutet helt enkelt. Det är klart att vi ska göra det! För annars... ja, vad händer annars? Annars går jag i ide.