Tiden går fort...

På torsdag blir Lilla Ba myndig. "Lilla Ba", syster ysters yngste son, heter förstås något helt annat egentligen men tilldelades det namnet av sin ett år äldre storebror för sisådär 17-18 år sedan. Tack och lov för Ba:s del, så var och är det inget namn vi andra använt sådär dagligdags utan mer ett namn vi tar till när vi tillsammans minns hans och brorsans bravader under småbarnsåren. Och liten är han som sagt inte längre... Närapå två meter lång vid det här laget och med stort skägg i det fina ansiktet. Och såvitt jag vet är han en lugn och sansad, ganska mogen man. Fast jag anar förstås att det finns andra sidor även hos honom...

Födelsedagsfesten hölls igår kväll, eftersom de båda bröderna drar till Turkiet strax efter myndighetsdagen på torsdag. Det blev räkfrossa, pajer, ostar, chokladtårtor och annat gott och i vanlig ordning åt vi så magarna stod rakt ut! Det serveras alltid god mat i det hemmet, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att familjen består av en chark & delikatessansvarig matmamma med grilltokig gourmetsambo, en ganska kräsen och petig storebror samt en idérik och mycket duktig blivande kock - det vill säga lillebrorsan, födelsedagsbarnet. Med en sådan familjesammansättning kan det liksom inte bli fel. Åtminstone inte matmässigt.

Lilla Ba har velat bli kock i hela sitt liv. Han var bara liten plutt när matintresset blev väääldigt tydligt för oss andra...

Varje onsdag åkte jag hem till mammalediga syster yster, som på den tiden bodde en bra bit ifrån mig. Jag var ledig ifrån jobbet på onsdagarna, syrran och jag längtade efter varandras sällskap och jag fullkomligt avgudade hennes små telningar (gör jag fortfarande!) - så det fanns liksom inga alternativ till dessa onsdagsresor. Våra mitt-i-veckan-träffar brukade starta med att vi lagade lunch tillsammans. Lilla Ba var mycket intresserad och kunde inte komma nära nog med sin snabba gåstol där i köket. Blicken var fixerad vid allt som gick att äta, hans iver var påtaglig och i väntan på någon liten smakbit fick han roa sig med att köra runt en och annan stekspade av plast i munnen... Det funkade ett tag.

Strax innan lunchen var klar var det dags att sätta sig till bords! Ja, ni läste rätt. För om jag, syster yster och lilla storebrorsan skulle få en aningens matro så behövde Lilla Ba vara någorlunda halvmätt när vi satte oss ner för att äta. Alltså - först en potrion mat till Lilla Ba, som han mycket glupskt kastade sig över, sedan lunch för oss allihop tillsammans. Det låter konstigt kanske, men det var helt normalt och ingenting vi liksom reflekterade närmare över.

Matintresset blev bara tydligare och tydligare. Lilla Ba ääälskade att leka "laga mat", mat som han sedan med glädje serverade oss andra. Han har haft många restauranger, caféer, bagerier och mataffärer genom åren kan jag säga och det har serverats allt ifrån sand och pinnar till gräs och blommor. Han tröttnade aldrig! Och fick han välja mellan någon bil- och motorrelaterad aktivitet eller att baka "yllor" (=kanelbullar) på riktigt, så var valet alltid enkelt. Yllor såklart.

Ingen blev särskilt förvånad när Lilla Ba sökte in till gymnasiets restaurangskola. Det var självklart bara. Nu har han ett år kvar på sin utbildning och redan har han kockjobb på finfina restaurang Sand i Båstad. Det kommer att gå bra för grabben! Jag är helt säker. Och stolt! Så himla stolt över denna älskade pojke! ... förlåt, man.