20 september 2008

Jag tror att jag vill flytta till Tanna.

SVT visade en spännnade dokumentär idag - "En annan del av verkligheten" hette den. Fem män från ön Tanna i Stilla havet gjorde ett fem veckor långt studiebesök här i västvärlden, i England närmare bestämt. Mycket var konstigt för dessa män, som på sin lilla ö inte hade en bråkdel av alla de "bekvämligheter" som engelsmännen och vi andra här i väst kan stoltsera med... Var de avundsjuka på någonting av allt det vi kunde visa upp? Ville de byta plats med oss här i "civilisationen". No way, inte en chans! Ett enda egentligt önskemål hade de - att få träffa Englands "hövding", som de kallade prins Philip. För övrigt verkade det snarare som att de försökte passa på att be för allt och alla här i vår "rika" del av världen... Landsbygdens största sten, den största de kunde hitta, utnämndes till hövding över alla stenar och ombads att skydda engelsmännen på samma sätt som den största stenen på Tanna skyddade dem. Höga hus, bilar och flygplan välsignades och ombads att leva i fred och harmoni, och Londons befolkning tillönskades samma känsla av glädje och god hälsa som Tannas befolkning känner.








Dessa fantastiskt kloka män, en del av dem säkert en bra bit över 50 år var på sitt sätt som små barn. Ingen vardagsstress, bitterhet eller några jobbiga "måsten" verkade ha gjort avtryck i deras ansikten. De var bara glada, lyckliga och harmoniska. Med pigga, nyfikna ögon och avslappnade kroppar var de tillgängliga och väldigt enkla, helt enkelt - öppna och mottagliga för kontakt, interaktion, nya intryck och värdefulla insikter.
I morgontimmarnas rusningstrafik, när tusentals människor susade förbi dem med blixtens hastighet och hårt sammanbitna käkar, hade de bara ett par enkla reflektioner; "människorna ler inte, fast man tittar rakt mot dem och ler själv. Undrar vart deras livsstil för dem..."



Det kan man fundera över.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar