24 oktober 2008

Oj - vad hände??

Plötsligt satt jag i en av Polismyndighetens bilar tillsammans med en "civilare", och åkte snabbt genom Storstadens city! Bara en kort stund innan hade jag suttit nersjunken i de mjuka sofforna på restaurang Shiraz tillsammans med A.P - där vi hade gottat oss med bakad potatis och sallad, pratat om sängar och sömnproblem, senaste nytt på jobbet och lämpliga komma-hem-tider för tonåringar... Så, vad var det som hände??
Ja, det är väl bäst att jag tar det ifrån början!

Det var länge sedan jag träffade A.P. Alldeles för länge, det var vi rörande överens om, så vår lunchdejt var väl inplanerad! Planen var helt enkelt en riktig långlunch med libanesisk mat och utrymme för att tillsammans vrida och vända på allt möjligt som hänt och passerat den senaste tiden.
A.P mötte upp vid 12 som bestämt, vi krokade fast våra armar i varandras och så skuttade vi iväg! "Bara inom bankomaten först", sa A.P, och förklarade att bankomaten fanns nästan precis utanför restaurangen. Så vi fortsatte framåt, pratade och skrattade...
Och där sprack ursprungsplanen!

Bankomaten var sönder. A.P gissade att nästa uttagsautomat låg en liten bit uppåt gatan, och det hade hon alldeles rätt i, förutom att det var lite mer än en liten bit. Så kanske var det lika bra att välja nytt matställe... så att vi slapp traska tillbaka hela långa vägen igen..? Ja, så fick det bli - och så klev vi in på Shiraz. Ett bra alternativ till den libanesiska restaurangen gissar jag, för de serverade riktigt god mat och inredningen gick i varm och orientalisk stil.
Jag sjönk ner i den mörkröda soffan med alla kuddarna, A.P satte sig mittemot och så högg vi in på de beställda läckerheterna.
Mitt i maten ringde älsklingstjejen. A.P passade på att lyssna av sin jobbmobil, medan jag fick en lägesrapport kring karaokemaskinen som ligger ute på Traderaauktion. Har älsklingstjejen riktig tur så håvar hon tillbaka den ursprungliga köpesumman med råge nu!!

Och det var nog här någonstans som det började hända saker...
A.P ursäktade sig plötsligt, sa att hon behövde ringa upp någon poliskollega i Krimgruppen, och lämnade hastigt restaurangen. Jag avslutade mitt samtal med älsklingstjejen och återgick till all den goda maten jag hade framför mig, väntade på att A.P skulle komma in igen och tänkte att jag har det riktigt bra som är ledig på fredagar!
Så återvände A.P till bordet. Hon suckade djupt, himlade lite med ögonen och drog på munnen sådär som bara hon gör när någonting har hakat upp sig. "Vad?" undrade jag, och mina ögonbryn for förmodligen ända upp till hårfästet. "Fan också!" fick A.P ur sig, lät mobiltelefonen landa på bordet med en duns, och berättade att hon om en liten stund skulle komma att hämtas av polis. "VAA??!" sa jag, och mina ögonbryn for om möjligt ännu högre upp.
A.P berättade att en av "hennes" ynglingar nu var aktuell för polisförhör, ja nu alltså, och detta faktum innefattade förstås även henne. A.P hade försökt förhala och förhandla så gott hon kunde där utanför restaurangen - påpekat att hon just hade beställt in sin lunch och att hon för övrigt inte hade någon bil att ta sig fram och tillbaka med... men för några sådana bagateller gavs ingen pardon! Polismyndigheten trotsar man icke mina vänner, och lunchrast - lunchrast??
Att tillhöra Krimgruppen verkar inte vara någon dans på rosor, och tankarna vandrade tillbaka till min egen situation; vilken tur jag har som är helt ledig på fredagar...

Men, suck... Vi som hade tänkt sitta lääänge och äta tillsammans, vi som hade så mycket att prata om idag! Åååå, typiskt...
Fast nej, det var ingen idé att inta offerrollen, det insåg vi båda två. Den leder ändå ingen vart. Vi valde istället att inta fokus - fokus på tiden, på maten, på oss och på här och nu. Och vi gjorde ett tappert försök, det gjorde vi verkligen, så länge tiden nu varade...
Jag skulle just sträcka mig efter en kaffekopp, tänkte försöka hinna med lite kaffe-på-maten i all hast, när A.P kom småspringande från andra änden av restaurangen. "Alltså, det är bara att släppa... vi hinner inte mer, de är här nu" sa hon med ett plågat ansiktsuttryck, och för en sekund kändes det som att vi stod inför ett betydligt smärtsammare avsked än vad vi faktiskt gjorde.

Den vita civilbilen svängde upp på trottoaren i värsta "spaghettivästern-stil". Bakom ratten satt en kvinnlig polis, något år yngre än jag, som förklarade sig villig att skjutsa mig tillbaka till min parkerade bil - innan hon helt och hållet la beslag på mitt lunchsällskap. Jo, man tackar! Polismyndigheten kanske inte är så hårdnackad trots allt, när allt kommer omkring, tänkte jag och hoppade in i polisbilen.
Inne i bilen fanns allt som behövdes för att få mina och A.P:s ögon att glittra lite extra! A.P hittade "polisspaden", vilken hon genast gjorde synlig i bilens framruta... Polisradion jobbade för högtryck, meddelade det ena fasansfulla efter det andra, och poliskvinnan som skjutsade runt oss kunde berätta en hel del spännade saker efterhand som vi passerade olika ställen. A.P tyckte att vi gott kunde sätta upp den där blåljuslampan på taket också, för att liksom göra det hela ännu lite mer spännande, men se det gick inte för sig alls. Nej, där var Polismyndigheten riktigt sträng och bestämd!

Så släpptes jag slutligen av vid trottoarkanten. Regnet duggade tätt och jag blev blöt i håret under den korta promenaden bort till min parkerade bil. Trots att jag kände mig en aning förvirrad, förvånad, överrumplad, besviken... så la jag märke till att jag ändå gick där med ett ganska stort leende på läpparna. Att jag skulle få poliseskort från lunchrestaurangen till bilparkeringen - det hade jag ingen aning om när jag vaknade i morse!
Och vi hann ju faktiskt träffas en stund, jag och A.P! En stund är hur som helst en stund, och resten av tiden tar vi igen en annan gång.

2 kommentarer:

  1. Nä hörru, det är nog bäst att du håller dig hemmavid. Tänk så mycket som kan hända vid sånna dära utsvävningar!

    SvaraRadera
  2. Ha ha ha... skulle man ju kunna tycka - men det finns inte riktigt på min karta!
    Jag gillar ju utsvävningar, man vet aldrig vad som väntar runt kröken!

    SvaraRadera