Skendräktighet, agility och citronkaka

Den för tillfället skendräktiga nallebjörnsvovven sken som en sol när hon fick syn på Brukshundsklubbens träningsplan. Borta var varenda liten tanke på "valparna" här hemma; en lila bitring och en stor gul tennisboll. "Valparna" har annars tagit mycket av hennes tid de senaste dagarna - hon bäddar åt dem lite varstans, kånkar dem fram och tillbaka, kommer fram och visar de små underverken och bär dem så försiktigt hon kan i sin mun. Mitt i natten klättrar hon upp till mig och sambon i sängen, tigger om kel och mys och unnar sig en paus ifrån kånkandet och bäddandet... "Valparna" får klara sig själva en stund.
Grejen är bara att dessa valpar egentligen klarar sig alldeles utmärkt på egen hand, hela tiden och alltid, men det vägrar nallebjörnsvovven inse just nu. För just nu är de utvalda leksakerna små hjälplösa knyten och i rollen som deras mamma är hon både stressad och utmattad...

Våran nallebjörnsvovve blir som regel skendräktig en tid efter löpet, så har det varit ända sedan hon flyttade in hos oss, så fenomenet är ingenting nytt här. Vi vet att det går över, att hon kommer att bli den gamla vanliga vovven igen - vi behöver bara visa förståelse så länge det varar och hjälpa henne att skynda på processen så gott vi kan.


En del av medicinen heter Agility-motion!
Det gick riktigt bra idag också! Älsklingstjejen är en hejare på det här och nallebjörnsvovven följer henne som en hund... (he he)

Om jättegod och nybakad citronkaka hjälper mot skendräktighet,

det vet jag inte,

men allt måste väl inte hjälpa heller?

Ibland kan det ju bara få vara gott helt enkelt...

(tack L för receptet!)