4 november 2008

Gamla minnen

En gång i tiden kände jag två väldigt roliga, mycket söta och ganska speciella bröder. Jag kan väl säga att jag halvkände en tredje broder också, den äldste av dem, fast han var inte alls lika kul. Inte lika söt heller. Men visst både syntes och märktes det att de alla tre var bröder, inget snack om saken!

De där två yngsta, de hade en alldeles särskild sorts humor; en aning sjuk och ganska skruvad liksom... Ungefär som min och syster ysters. Så vi var väldigt glada för att vi lärt känna brorsorna - särskilt syster yster som var den ena brorsans flickvän under en period. Ja, sedan tog det slut när han bestämde sig för att dra till USA ett år - men de brevväxlade flitigt ändå, ringde varandra någon enstaka gång och själva vänskapen bestod. Ett tag i alla fall. Sedan rann även den ut i sanden, med både den ena och den andra brorsan faktiskt. För både mig och syster yster.
Vi hade väl nått gymnasieålder allihop när vi slutade träffas helt och hållet. Vi knöt nya vänskapsband med andra personer och vi trampade ny mark allihop - på olika sätt och på olika ställen, men ändå. Det är mer än tjugo år sedan nu (!) och sedan dess har jag inte sett röken av vare sig den ena, andra eller tredje brorsan. Inte vad jag kan minnas nu i alla fall. Konstigt egentligen. Och lite sorgligt på något vis.
Ibland tänker jag att det är synd att man inte vet när det är sista gången man träffar en viss person, ser en viss plats eller gör något särskilt. För hade man vetat det, då när det händer, så hade man ju kunnat göra det där sista tillfället annorlunda, mer speciellt liksom. Å andra sidan är det kanske bra att man inte vet, där och då, för många stunder hade väl helt plötsligt känts väldigt sorgliga då. Förmodligen hade jag störtbölat i en hel massa olika situationer. Och det låter ju jobbigt, både för mig själv och andra.
Nej, det är nog ganska bra ändå att livet är som det är; oförutsägbart, händelserikt, oftast ganska spännande, lärorikt...

Hur som helst - idag hamnade jag på samma möte som en släkting till de där båda bröderna. Jag säger släkting eftersom jag inte riktigt har hennes ursprungliga familjetillhörighet klar för mig... Syskon? Kusin? Syskon är definitivt tänkbart för vad jag minns så utgjorde de båda bröderna endast en bråkdel av familjens hela syskonskara ...
Gamla minnen väcktes i alla fall till liv och jag började fundera kring vad brorsorna gör nu... Vad blev det av dem? Var bor de nu? Vad jobbar de med? Har de blivit stadgade familjefäder båda två? Och framför allt - kan den yngsta av bröderna fortfarande låta exakt som en skrikande gris?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar