Sambon fyller år idag. Han hävdar bestämt att det är 26 (i år igen) men den nakna sanningen är inte mindre än 38, faktiskt. Jag vet, för jag är av samma årgång och om ett par veckor är det min tur.
38, alltså. 38! Ja, det är bara siffror och man är inte äldre än man känner sig - men ändå. Åren går... snabbt.
Födelsedagen inleddes förstås med "vacker" ja-må-han-leva-sång ur rossliga morgonstrupar , en massa presenter, hårda, varma och långa kramar samt en 50-kilosbebis´ uppfordrande tasskrafsningar och förväntansfulla svansviftande! (Nallebjörnsvovven gillar presentpapper och tycker att födelsedagsmorgnar är otroligt spännande...). Presentinnehållet var tack och lov till belåtenhet, vissa saker var till och med hett efterlängtade, och vi låg kvar en stund i sängen hela familjen och bara myste! Sedan blev det morgonkaffe, äggröra och grejer, och så anlände extrabarnet i vanlig ordning. Det är egentligen bara vissa nätter som hon inte är här, annars tillhör hon i stort sett "kärnfamiljen" vid det här laget. Det har sina förklaringar förstås och hon är hjärtligt välkommen närhelst hon vill och behöver.
Så, vad gör man sedan med en 38-års dag, hemma hos oss? Jo....
... till tonerna av stämningsfull julmusik och med glöggmuggen inom en armlängds avstånd satte vi igång det stora lussebaket!
Och så här fint blev resultatet!
Det blev en fin födelsedag, på många sätt. Glad och varm!
Grattis igen, älsklingen! Så bra vi har det.
Jag blev glad att läsa det! Han är fin.
SvaraRaderaHej Anonym! Ja, han är fin. Och va fint att du blev glad!
SvaraRaderaKul att du tittade förbi förresten - vem du nu är.
: )