11 februari 2009

Totalt friskförklarad!

En del av gårdagens seneftermiddag tillbringades på Grannstadens sjukhus. Kvinnokliniken.
Ultraljud genomfördes, men ingenting misstänkt hittades. Bra! Mycket bra!
Läkaren tyckte faktiskt att jag var lika snygg inuti som utanpå... och det var väl en komplimang som hette duga?!

Nej, inget misstänkt som sagt. Inget fel någonstans. Ingen förklaring.
Fast... jag är ju nyfiken av naturen och måste erkänna att det trots allt hade varit spännande att få någon form av förklaring till vad det var som hände...
Läkaren tyckte inte att jag skulle önska det så innerligt, för - som hon sa - "det innebär ju att du i så fall måste vara med om det där igen, så att vi kan söka förklaringar medan det händer".
Och det är klart, det vill jag ju inte. Verkligen inte.

Ett annat alternativ kan ju vara att jag bara väljer en av de eventuella förklaringar som jag har fått av de olika läkarna:
- sprucken cysta på äggstockarna (trodde husläkaren, men inte läkaren på kvinnokliniken)
- väldigt kännbar ägglossning (väldigt kännbar då, i så fall)
- migränanfall i magen (?? jo, det förekommer tydligen)
- någon form av mindre tarmvred (fast i så fall skulle smärtan var mer "intervallisk", och det var den ju inte. Spännande uttryck förresten, "intervallisk"...)

Hmm... jag vet inte vilken jag ska välja i så fall...
Äsch! Jag struntar i vilket faktiskt.
Jag är ju frisk! Helt frisk!
Och det är huvudsaken.

(ett äpple om dagen håller doktorn borta från magen!)

...


Nu kan jag ägna min tankekraft och energi åt andra saker. Sådant som oroar på allvar.

Anhörig

5 kommentarer:

  1. Vad härligt att det inte var något. I bland kan man få något som heter ilius, dvs, det bli total stopp i tarmarna och då kan man få jävulusiska smärtor, ilius kan gå spontant tillbaka. Men släpp det och gå vidare, när jag såg bilden du har lagt på bloggen förstod jag att du behöver energin helt på annat håll. Herregud, hur är det med hjälpen??Ja med din proffesion vet du ju tack och lov vilka trådar du ska dra i, men jag bara kände ett spontant, NEEEEJ. Försök att finna din inre plats dit du kan fly och få styrka. Var rädd om dig och höres vi inte av önskar jag dig en trevlig resa med MYCKET åk i backen:))Kram på dig.
    PS. jag tycker du var modig som vågade att lätta lite på din börda, genom bilden, kom ihåg det finns inget som är så betungande som skammen.Så jag vill hedra dig för ditt mod!!!

    SvaraRadera
  2. Förklara för en okunnig, vad bilden betyder, undrar sambons mamma.

    SvaraRadera
  3. Åh resenären, är det där du befinner du nu:-( Jag känner verkligen med dig, var stark och titta framåt. Jag är stolt över dig!!

    SvaraRadera
  4. Monika och Tesstamente: Tack för era tankar och fina ord! Det inte något av mina egna barn som har "hamnat" i klistret... men nästan. En person som på sätt och vis känns som "min egen", som tillhör familjen, som står mig mycket mycket nära.
    Ja, plötsligt förändrades saker och ting. På olika sätt för oss alla.
    Jag tittar framåt, absolut, hoppas på ett lyckligt slut och ett återvunnet förtroende - men ser ändå till att vara kvar i nuet, försöker förhålla mig till det som är och blir och försöker vara ett så stort stöd jag kan för de som befinner sig ännu närmare än vad jag gör.
    Men ingen skam här inte!!!
    Tack igen och stora kramar till er båda!

    SvaraRadera
  5. Sambomamman: "Föräldraföreningen mot narkotika".
    Vi pratar på telefon istället tror jag, men du behöver INTE vara orolig för oss här!!! Inte alls, jag lovar!
    Stor kram till dig också!

    SvaraRadera