Det är alltid en balansgång...

... det där med hur mycket och vad man kan skriva här på bloggen. Vad man vill lämna ut, och inte.
Jag gillar att skriva, behöver skriva och använder gärna både penna och tangentbord för att få ur mig sådant som upptar mina tankar och väcker allehanda känslor. Så har det nog varit så länge jag har kunnat skriva, tror jag. De unga årens fantasifulla "händelseböcker" (vilka kunde bli nästan hur långa som helst) ersattes av noveller och dagboksskrivande, och så småningom någonting som var tänkt att bli en bok... Sedan fortsatte dagboksskrivandet, genom alla tonåren och ända fram tills att jag blev mamma för första gången, fast i större eller mindre omfattning beroende på humör och livssituation. Dikter skrev jag också, och små kärnfulla "citat" som jag placerade lite här och var på väggarna i mitt tonårsrum.

Och brevvänner hade jag! Inte bara en eller två utan en hel massa - både inom och utanför Sveriges gränser - tjejer och killar, gamla och unga! Min äldsta brevvän hade passerat pensionsstrecket. Hon skrev och berättade om sina rofyllda dagar i lägenheten och om intresset för barn, barnbarn, bakning och pelargoner. Själv hade jag nyss fyllt tolv år men det spelade ingen roll, varken för henne eller mig.
Jag gillade att skriva helt enkelt, att få formulera och omformulera mig och få dela med mig av mig och mitt, och jag gillade att ta del av olika människors liv och leverne. Det är väl inte för inte som jag till slut valde att utbilda mig till socionom, antar jag... "Ja, jag tänkte det!" sa min gamla mellanstadielärare, den kända matteboksförfattarinnan och min absoluta favorit, när pappa berättade för henne om mitt yrkesval för några år sedan.

Och nu är jag här! På nätet. Med en egen blogg. Jag skriver kort och långt om viktigt och oviktigt, för mig själv och för andra om tankar och känslor, jag fångar ögonblick och delar med mig av livslånga minnen... och det blir kryptiskt och glasklart - ibland både och, och ibland det ena eller det andra. För det är en ständig balansgång, det där med hur mycket och vad man kan skriva här på bloggen. Vad man vill lämna ut, och inte. Kring sådant som händer hela tiden och kring sådant som har hänt.

---

Idag blev det kryptiskt - jag vet. Men så får det vara. För just idag skriver jag mest för min egen skull.