"Sjung om studentens lyckliga da´r"...

... eller är det "sjungom studentens lyckliga da´r", som ett enda ord liksom??

Jag har för mig att det faktiskt är det sistnämnda som är det rätta, men är inte helt säker. Jag tog ju aldrig studenten på riktigt, sådär som är brukligt, "i ungdomens vår", så jag har aldrig studerat studentvisan så noga.

Nä, ingen studentexamen för min del alltså. Jag hade så mycket annat för mig i slutet av tonåren och hoppade av den humanistiska linjen efter två strävsamma och ohyggligt skoltrötta gymnasieår. Hade jag fått välja helt fritt så hade det inte blivit mer än ett och ett halvt år där på gymnasieskolan, men de besvikna föräldrarna protesterade vilt mot det alternativet och krävde att jag åtminstone skulle avsluta två år av tre. Så, ja... det fick ju bli så och jag slutade 2:an med väldigt många otillåtna frånvarotimmar och minst sagt urkassa betyg.

Men det löste sig ändå för mig. Det brukar göra det.
Kort efter skolavslutet fick jag jobb som "tvättflicka" på en damfrisering och jag var överlycklig! Regelbunden inkomst, åtminstone över sommaren, var mycket välkommet i min tillvaro med tanke på att jag redan hade flyttat hemifrån. Så jag tvättade hår och handdukar dagarna i ända, rengjorde permanentspolar och blandade färgvätskor, svarade i telefon och kokade kaffe... Mot slutet av sommaren kunde jag till och med rulla upp hår på spolar och hade förtroende att färga både fransar och bryn! Hade det inte varit för ett envist och ilsket handeksem så hade jag kunnat få hela utbildningen på riktigt, av den gamla damen som ägde salongen - hon tyckte att jag var som gjord för yrket, och för egen del hade det varit en dröm som gått i uppfyllelse! Men det blev som sagt inte så. För mig väntade något annat; ett möte med en liten sviken grabb som i allra högsta grad har bidragit till att jag är där jag är idag.

Efter många, långa och ganska krokiga vägar läste jag in min gymnasiekompetens på KomVux. Jag ramlade över en informationsbroschyr om socionomutbildningen vid Lunds Universitet och förstod att det var socionom jag skulle bli...

Igår tog syster ysters båda pojkar studenten! De var så fina och så lyckliga och det blev en fantastisk dag trots ihärdigt regnande, från morgon till kväll. Nu har de avslutat ännu ett kapitel i sina unga liv, och ska påbörja ett annat. De ska pröva sina vingar och vandra vidare på egen hand och jag hoppas att allting ska gå bra...

Jag är en oerhört stolt moster som önskar mina systersöner allt gott som världen har att erbjuda! Jag hoppas av hela mitt jag att den ljusnande framtid är deras... att de vågar lyssna inåt och lita på sig själva, att de har kraft och mod att förverkliga sina drömmar och att de fortsätter vara de fina människor som de redan är! Jag älskar dem.

Hur man vill ha sitt liv

är inte lätt att veta,

men ännu finns det tid

att prova och att leta!

Så många möjligheter

att säga "ja" och "nej"

men minns att alltid lyssna

till rösten inom dig...

Försök att ta tillvara

allt gott som livet ger,

se det stora i det lilla

så kan guldkornen bli fler!

Och när du möter mörker

och livets tvära kast

- känn då hur livet rör sig

och ljuset får kontrast

Känn att du får styrka

av det som gör dig svag

det finns något att lära

av allt som sker, var dag...

- - -

(dikt av Siv Andersson)