Tänk att de kom just till mig! Att just jag fick den stora äran att följa dem en bit på vägen! Det är en gåva som jag tar tillvara och känner tacksamhet för varenda dag. Även när det gnisslar... (för det gör det ju... Ibland blir det mörkt, som kontrast till allt det ljusa, men så måste det vara - det tillhör livet det också.)
Med 230 fantastiska poäng i avgångsbetyget, och mascaran rinnande längs kinderna, lämnade älsklingstjejen idag grundskolan och årskurs 9. Skolan där hon har fått vara sig själv, där hon fått medhåll och mothugg och tränat både självständighet och samarbete. Tre långa, korta skolår (hängde ni med där i tankesnurren?) där hon har förvandlats från söt liten flicka till ung och mycket vacker kvinna... Älsklingskillen avslutade sitt femte skolår, det näst sista på vår lilla trygga byskola. Nu börjar fötterna bli större och de långa benen såg längre ut än någonsin idag, i de nya vita jeansen...
Men inga tårar hos älsklingskillen inte - nej, han kommer ju tillbaka till hösten för tusan och just nu hägrar bara ett lååångt och efterlängtat sommarlov!
Efter sommarlovet blir älsklingskillen stor 6:a... han ska börja läsa spanska, och för detta ändamål vara den enda från lilla byskolan som ska åka till storskolan... Men det kommer att gå bra, jag är övertygad, för om man bara tillåter sig så kan man faktiskt växa i sådant som för stunden gör en svag...
För älsklingstjejen väntar gymnasieskolans samhällsprogram med journalistinrikting, och funderar hon i samma banor som hon gör nu, om tre år, så ska hon bli journalist eller radiopratare! Nej, det saknas varken drömmar, planer eller mål - visst är det härligt?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar