Funderingar

Varje morgon, vid frukostbordet, brukar jag och älsklingspojken läsa dagstidningens serier tillsammans - det är en del av morgonrutinerna helt enkelt. Skulle det slumpa sig så att vi inte sitter vid frukostbordet samtidigt så frågar vi i alla fall alltid varandra: "har du läst serierna?". Vår favorit är helt klart Zits, som vi fnissar åt och förfasar oss lite över emellanåt... Tonårsgrabben Jeremy vet minsann hur man triggar igång en förälder! Sådana situationer är för övrigt inte helt obekanta här hemma - det vet vi eftersom vi faktiskt har en egen tonåring i huset... (fast just idag har det varit lugna gatan, älsklingstjejen har varit urgullig och generös och till exempel serverat familjen varsin portionsskål jorgubbar och melon! Mumsfilibabba!).

Men nu var det egentligen inte Zits jag hade tänkt kommentera - utan Pondus, en av de andra serie-stripparna i dagstidningen. Dagens Pondus skulle faktiskt jag ha kunnat författa! Konversationen som löper över de fyra tecknade rutorna ser ut såhär:
Pondus: "Vad tittar du på Harold?"
Harold: "Golf Channel! Dom sänder golf 24-7!"
Pondus: "Är det sant? Vad blir nästa steg? Blockflöjtskanalen? Curling Channel?
Harold: "Golf är en av världens största sporter! Du måste hänga med, Pondus!"
Pondus: "Titta! En otroligt liten boll flyger genom luften! Håll fast mig!"
Harold: "Järnsjua från ruffen! Snyggt slag!"
Pondus: "Oj, oj, oj! Han fick den att landa på gräsmattan!"
Harold: "GREEN!"
Pondus: "Den är grön, ja! Jag ser det!"

Den är klockren!
Är det inte lite märkligt att en viss hobby, som golf, får ta så stor plats i alla möjliga sammanhang..? Jag har inte gjort någon grundlig undersökning av hur det egentligen ligger till, men borde det inte rimligtvis vara så att minst lika många männsikor är intresserade av - och faktiskt också utövar - även andra sporter och hobbies? Som... tja, redskapsgympa? Friskis & Svettis-gympa? Eller någon annan hobby, som stickning och virkning till exempel? Inte fasen skulle man komma på tanken att starta upp en "Knitting Channel"?! Och vad hade sällskapet tyckt och tänkt om man vid en middagsbjudning började prata redskapsjympa med samma entusiasm och självklarhet som golfare gör..? Hade det varit okej? Hade middagssällskapet haft samma tålamod och lyssnat lika intresserat på redskapsgymnastens utläggningar om svikten i trampetten, avståndsbedömningar eller om vikten av att trycka ifrån vid handvolt..? Skulle inte tro det.

Vart vill jag komma med det här inlägget? Jag vet faktiskt inte riktigt. Ville mest bara dela med mig av en tanke som slår mig då och då... Ännu ett fångat ögonblick helt enkelt, från en livsresenärs vinkel och egen horisont.