9 juni 2008

Tankar kring ett möte

Två föräldrar sitter mittemot mig. Den ena håller nätt och jämnt ihop för de har vandrat lång väg nu, i branta uppförsbackar som aldrig verkar plana ut. Hon ler tappert i alla fall, med tårar rinnande nerför sina kinder och med svullna, rödkantade ögon. När lyckades hon sova senast? När vågade hon? Hon har svårt för att säga någonting alls på en ganska lång stund, får bara ur sig ett par ord i taget. Så drar hon koftan om sig trots att det är riktigt varmt idag också, tittar upp mot sin man och ber honom ordlöst att ta över och fortsätta. Han ser trött ut han också, men förstår så väl att det är han som får dra det tunga lasset en stund nu. Så han fortsätter berätta, hur helgen har varit, hur senaste veckan sett ut och hur mediciner har justerats. Barnet går genom en lång svart tunnel och allihop hoppas vi, med all vår kraft, att sommaren ska bli en vändpunkt av något slag. Vi hoppas att Barnet har passerat det allra mörkaste och att det nu bara ska bli bättre, lättare, ljusare. Hur orkar man? Hur orkar de? Förmodligen för att de måste. Och vi, vi som finns runtomkring, får vandra med dem en bit av sträckan. Förhoppningsvis kan de känna att vi hjälper dem att bära delar av den tunga packningen, åtminstone i de värsta uppförsbackarna, och att vi försöker plåstra om deras skoskav som vid det här laget gör så ont, så ont.
Det är två tappra föräldrar som sitter mittemot mig. Hälften av vad de går igenom skulle vara tillräckligt för att knäcka vem som helst. Men de behåller lugnet, åtminstone utanpå, och vet precis hur de vill göra. Hur det kan bli bäst för Barnet. Minst tusen gånger har jag berättat för dem vilka underbara föräldrar de är, vilken tur det är att Barnet har fått just dem som mamma och pappa.

Så enkelt det skulle vara för dem att falla in offrets roll, i bitterhet över att det blev som det blev och i hopplöshetens tankar. Men det gör de inte. De är här och nu, de accepterar det de inte kan förändra, de har modet att förändra det de kan - och de har förstånd att inse skillnaden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar