Bättre å bättre dag för dag!

Jag och sambon har rehabiliterat vovven. Hjälpligt åtminstone. Igår kväll traskade vi med bestämda steg ner mot getstackaren på heden, bara för att upptäcka att den inte stod där längre... Nätet runt inhägnaden var väääldigt böjt, liksom nertryckt, och vi spekulerade i om den stackars getabocken faktiskt hade lyckats rymma (heja, heja!). Nåväl - för vårt syfte var det ju ganska bra att ingen get var på plats just för ögonblicket, för så fick ju nallebjörnsvovven möjlighet att bekanta sig med dofterna i lugn och ro. Och modig var hon, efter en stund...

Först springa runt, runt och skälla väldigt - och så närma sig lite grann då och då... sedan strääääcka sig lååångt fram utan att behöva ta för många steg, nosa lite här och lite där. Och till sist fick vi faktiskt henne att ligga ner bredvid oss, där vi satt i gräset precis intill inhägnaden. Stora applåder till modiga vovven, och som belöning blev det kvällsdopp i havet som hon älskar!

På väg hem igen mötte vi sedan ingen mindre än självaste getabocken! Han kom spatserande tillsammans med två små flickor som ledde honom i ett rep. Den klipska geten hade helt enkelt tagit ett riktigt getasprång (he, he) och rymt bort till hamnen. Nu hade han dessvärre blivit hittad och skulle alltså föras tillbaka till fängelsehålan igen. Nallebjörnsvovven, som fick ögon stora som tefat, satte sig platt på rumpan i vägkanten och reste sig inte förrän geten var utom synhåll. Men hon var lugn. Satt bara och tittade, och jag och sambon gissade att det nog var väldigt bra att hon fick veta hur getdoftens ägare faktiskt ser ut.

Och nu är det betydligt bättre! Nallebjörnsvovven vågar vara ute i trädgården igen - ensam till och med! Och det är stora framsteg vill jag lova.

Och numera går samtliga hundpromenader förbi getahägnet, och så hoppas vi på att söta vovven en dag inte bryr sig ett endaste dugg!

... Och denna sensationella story förklaras härmed vara avslutad!

Litet P.S.

Bortåt 30 grader har det varit idag... runt 20 i vattnet... kristallklart vatten, inga synliga tångruskor och inte en endaste manet... varmt i sanden... gott rosévin i glaset...

Livet är härligt och lekande lätt!