Bofast. Och tacksam!

Jag träffade fyra väldigt trevliga, Stockholmska badgäster på bryggan idag. Det var bara vi fem där och det var bara fyra av oss som badade (jag inkluderad förstås). Vi plaskade runt en stund i det sköna havsvattnet - som idag hade fått tillbaka mycket den vanliga sältan igen - och klev sedan upp för att "droppa av oss" på bänkarna.

"Vad fin stranden är här!", sa den ena badgästen. "Ja, inte bara just här förresten, utan hela vägen bort", fortsatte han och pekade åt ena hållet. Jag höll med och sa att visst är det fint - hela långa vägen runt vår Bjärehalvö, sommar som vinter.

"Är du bofast?!" frågade badgästen lite förvånat, och ganska avundsjukt. Och ja, visst är jag det! Jag bor här hela året och jag är innerligt tacksam för att jag får ta del av allt detta vackra precis när och hur mycket jag vill!

Jag ska försöka tänka på det lite oftare.

Och när höstvindarna piskar och det kalla novemberregnet vräker ner, så ska jag tänka på dagens möte på badbryggan...