Vi är de vi är, jag och A.P, och inte alltid så himla bekväma för de vi har omkring oss.
Ja, lite obekväma för omgivningen kan vi nog vara (stundtals, vill jag poängtera!) men väldigt överens om att vi måste få fortsätta vara det. Vi går våra egna vägar (och vi vet vart vi är på väg!), vi frågar när vi undrar och vi säger vad vi tycker. Om vi vill. ; )
Och vad är egentligen värst, att vi fortsätter vara de vi är ämnade att vara eller att vi tystnar? Är det inte lite värre om det blir alldeles tyst..?
Jaaa, det blir skattkistan idag också! A.P är ännu ett ovärderligt smycke däri!
Jag är lyckligt lottad.
Min bror är mitt "bollplank/ventil". Han finns i min skattkista.
SvaraRaderaMen, hallå du! : )
SvaraRaderaSmyckena i skattkistan ska man vara rädd om, då håller de länge - det gäller att hålla dem varsamt och putsa på dem då och då. Ja, och så använda dem flitigt förstås!
Kul att du tittade förbi förresten!