14 december 2008

"Ur barnamun"

En sådan rubrik, eller något liknande brukar man kunna hitta i nästan vilken veckotidning som helst. Under rubriken kan man sedan läsa en hel massa insända historier - beskrivningar av vad små sötnosar har sagt i olika situationer.
I går kväll fick jag en sådan historia live!

Ni får den här:
Lill-E, Ego:s yngste och tillika sambons fadderbarn, var på besök. Hans steg i trappan, på väg ner från ovanvåningen, var väldigt försiktiga och hans blick var mycket koncentrerad. Betydligt fortare gick det för storebrorsan och älsklingskillen, och Lill-E försökte förstås hänga på så gott han kunde... Själv blev jag lite osäker på hur detta skulle sluta, så jag frågade lite försiktigt om Lill-E behövde hjälp ner för trappan.
"Näe, han kasar på rumpan!" svarade storebrorsan snabbt, och som på en given signal satte sig Lill-E ner och började kasa... Men även detta såg lite vanskligt ut, så jag gav Lill-E ännu en chans att ta emot lite hjälp.
"Vill du att jag ska hålla dig i handen?" frågade jag, och då fick jag svar på tal minsann!
Lill-E spärrade upp ögonen och med allvarlig min såg han rakt in i mina. Och så sa han, med myndig stämma:
"Du, jag är fyra år!"

Vilken underbar unge han är!

2 kommentarer:

  1. Fyra åringar är underbara:-)
    Fick lite julstämning hit också, tack för hjälpen, nu har jag lite ljus och tomtar i mitt hem...

    SvaraRadera
  2. Va skönt att jag kunde bidra med lite ljus.
    Ta hand om dig!

    SvaraRadera