1 mars 2009

Helgen, i text och bild


Mars månad... redan?! Det känns faktiskt som att det börjar gå undan nu, tiden tickar på mot vår, och inte mig emot. Verkligen inte mig emot.
Jag längtar enormt efter våren nu - efter sol och värme, att kunna ta av sig jackan och sitta mot en södervägg i lä för vinden... och känna att solens strålar äntligen värmer igen...

För övrigt har helgen kommit och gått, i snabbt tempo som vanligt... lite för snabbt, även om också snabba helger för oss närmare vårvärmen (jo, man får försöka tänka så).
Och vad förde den med sig, måntro?


Fredagskvällen bjöd på både det ena och det andra. Sambopappan bjöd på födelsedagsmiddag. Fantastiskt gott förstås, det brukar det vara när det är han som står för fiolerna. Först blev det bubbel och tilltugg, som ackompanjemang till presentöppnandet liksom, sedan vackert rosa entrecôte med svampsås och rostade rotsaker. Och mjukt, fylligt rött i glasen! Som avslutning på hela härligheten bjöds vi på en riktigt, riktigt god chokladkräm - gjord på fin mörk choklad och kokosmjölk, vackert upplagd på assietterna tillsammans med färsk ananas som täckts av rostade kokosflingor. Och så kaffe och "avec" till det, förstås... Ja, sedan var vi mätta och belåtna kan jag säga (och en aning berusade också tror jag...)!

Lördagen blev en riktig seeeg-lördag... Förmodligen hade fredagskvällens bubbel och rödvin och avec ett finger med i spelet (åtminstone för min del...), men det kändes också som att det bara behövdes en seglördag. Helt enkelt.
Sambon och jag halvsov oss igenom hela dagen, gjorde bara det allra mest nödvändiga - och knappt det... Älsklingskillen slappade framför TV:n fram till klockan 13 ungefär och gav sig sedan iväg till bästa vännen. Älsklingstjejen återvände hem efter kul fest med vännerna, och efterföljande övernattning hos pappan sin... (en festkväll som för övrigt föregicks av en del diskussioner, telefonsamtal, regler och beslut - nä, det är minsann inte lätt att vara tonårsfamilj alla gånger, vare sig man är tonåring eller tonårsförälder...).
Orkar man ställa sig vid spisen och laga mat efter en sådan dag?! Näe, inte precis. Så det blev hämtmat på kvällen förstås - från både McDonald´s och byns pizzeria... Ja, man kan ju lika gärna ta i ordentligt, och det gjorde vi.
Sedan då? Jo, sedan blev det MelodifestivalsTV i vanlig ordning. Och ja... Agnes lät väl som Agnes brukar göra - ingen överraskning där precis. Den där Opera-Malena var bara... konstig... (ja, varför tittade jag överhuvudtaget, liksom?).
Därefter var det riktigt skönt att krypa till kojs kan jag säga.

Så blev det söndag. Jag vaknade med nya friska krafter - steg upp och lagade finfrukost till mig själv, älsklingskillen och extrabarnet; äggröra med rökt skinka och stekt tomat, apelsinjuice och nybryggt kaffe (ja, det sistnämnda enbart till mig själv förstås!). Sambon, som oftast stiger upp först av oss alla även under helgerna (högst frivilligt, får man förmoda), gav sig ut på morgonpromenad med nallebjörnsvovven. Och älsklingstjejen... ja, hon kom släntrandes ner från ovanvåningen efter en stund hon... och plockade likt en sömngångare åt sig lite frukost också... (hade hon fått sova hela dagen så hade hon förmodligen gjort det).
Så småningom fick vi besök även av vårt andra extrabarn. Jag tog med mig alla fyra barnen till Grannstadens ICA Maxi, för inhandling av allt möjligt som kan tänkas gå åt under den kommande veckan. Det blev en del... som vanligt. Killarna behövde lasersvärd också tydligen - och tjejerna en massa olika body sprayer... (men dessa behov fick de minsann betala själva!).
Med bilen full av matkassar åkte vi så hemåt igen. Hem till Paradiset där syster yster och storgrabbarna - mina söta, fina systersöner - väntade! Jag tänker mycket och ofta på dem alla, av olika anledningar och på många olika sätt, så det var ett efterlängtat fikabesök vi fick där på söndagen! Kaffehurran trycktes igång, och det blev en stund av kramar och skratt och fniss och prat... Och när de gick ut genom dörren längtade jag redan till nästa gång vi ses.

Ja, och sedan återstod bara det moment som både jag och sambon dragit på hela helgen... städningen. Ett nödvändigt ont som tyvärr inte kan hoppas över. Åtminstone inte här hemma hos oss. Och det är ju egentligen en himla tur det! För det är en himmelsk känsla att få sätta sig ner i TV-soffan på söndagskvällen, kunna blicka ut över ett skinande hem och insupa doften av nystädat!

Och det är precis då man önskar att helgen just skulle till att börja...
Fast - det kommer ju nya hela tiden!
(jo man får försöka tänka så).

5 kommentarer:

  1. Det här är konstigt jag gjorde ett inlägg tidigare idag och ser att det inte kom fram! Jo jag tror att du fyllde år i helgen och då ville jag ju säga ett HIPP HIPP HURRA:)Grattis,nå hur många beaktningsvärda år blir det?Själv fyller jag hela 45 inom två veckor:)Wow, jag tycker att livet är häftigt!!!

    SvaraRadera
  2. En helg fylld av kärlek alltså:-) Myyyys!

    Om jag inte sagt det förut så diggar jag verkligen din nya design.. jag skrollar upp och ner, upp och ner och ler förtjust för mig själv:-)

    SvaraRadera
  3. Monika: Nej, nej, nej - det var sambons pappa som fyllde år, inte jag! Men tack i alla fall för hipp hipp hurra och grattis ! : D
    Och ett stort grattis i förskott från mig till dig, på den stndande 45-årsdagen!

    ... för övrigt blev jag 38 i början av december förra året... eventuellt går jag nu en 40-årskris till mötes... Spännade! ; )

    SvaraRadera
  4. Tesstamente: Jo, en rätt skön helg faktiskt.
    Och tack för designberöm! Kul att du håller dig sysselsatt när du är här!
    : D

    SvaraRadera
  5. Ähhh, 40 års kris, hit eller dit,nä min vän, CARPE DIEM!!!
    Det är just vid 40 som livet börjar:))
    Kram på dig

    SvaraRadera