På väg hem från jobbet ringde älskade dottern. Ivrig och förväntansfull var hon snart på väg till det kommande sommarjobbet, stället som lovat henne jobb direkt efter terminsavslutet och kanske hela sommaren, och hon undrade över de viktigaste frågorna hon måste ställa...
Glad i hågen trampade älsklingstjejen sedan iväg på sin cykel, medan stolta mamman blev lite sentimental av tankarna på hur stor hon faktiskt har blivit... Min lilla, lilla smula - 15 år?? Börja sommarjobba - på riktigt??
Det tog en stund innan hon var tillbaka igen, innan den totala glädjen hade ersatts av gruvlig besvikelse. För den "introduktion" hon skulle fått idag, hade plötsligt ersatts av det hemskaste och mest respektlösa nej en 15-årig sommarjobbare kan utsättas för. "Näää, de hade nog inte något jobb förresten och kanske var det i så fall bättre om de anställde en kille, killar är ju lite starkare...". Ja vad svarar man på det? Just då?
Fina, duktiga, SUPERSTARKA och ambitiösa älsklingen trampade hemåt igen, hem till trygga flocken för att slicka såren... Och sambon tog på sig den otacksamma uppgiften att ringa skitstället och (nästan) läsa lusen av dem - på ett väldigt svenskt och civiliserat sätt förstås ; )
Och vad gör älsklingstjejen-som-ingen-någonsin-knäcker sedan då? Jo, hon tar nya tag! Hoppar upp på cykeln igen och trampar bort till hyggliga päre-bonnen G här borta i svängen... Och gissa vad? Det resulterade i både jobb och en påse nypäror hem till familjen!
Respeeekt, mannen!
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera