Lugnt och skönt, en känslosam fredag.

Fredag. Ledig fredag, vilket det ju är varje fredag nuförtiden. Så himla skönt det är att kunna ligga kvar i sängen lite längre, medan resten av familjen virvlar omkring i huset... De avlöser varandra i duschen, frukost dukas fram och plockas bort, det letas fram kläder och det borstas tänder - och så tar de till slut sina väskor och småspringer till bil, buss och cykel... Så blir huset tomt, bara jag och sömniga nallebjörnsvovven kvar. Jag drar på mig morgonrocken, brygger nytt kaffe och plockar fram filmjölk och väldoftande kanel. Gör en liten fruktsallad att tippa ner i filmjölken, häller upp ett glas kylskåpskall juice, bläddrar i morgontidningen som ligger där på frukostbordet... Nallebjörnsvovven kommer tassande, kråmar sig och trycker sig mot mina ben, vill bli kliad på den lurviga magen - och det är klart att hon kan få bli det! Hon får en godbit att smaska på och sträcker sedan ut sig raklång på hallgolvet, drar en djup suck och somnar om. Jag återgår till min frukost.

Efter dusch och lång, skön promenad med nallebjörnsvovven bär det av in till lilla grannstaden. Jag traskar bort till caféet och träffar A som bestämt. Vi beställer grillade paninis och kaffe och snackar bort en timme tillsammans. Härliga, modiga A har fått nya insikter. Hon är omtumlad och lättad, rörd och kluven, osäker och säker... det är mycket känslor och svårt för henne att beskriva. Svårt för mig att förstå, fullt ut, fast jag försöker och tror att jag anar en bråkdel av hennes känslostorm. Jag känner mest lättnad, för hennes skull, och en otrolig stolthet! Jag är stolt över henne, över den fantastiska människa hon är och över hennes kämpaglöd i alla lägen.

Nu kan det bara bli bättre!

... och vårt härliga hav är klart som korvspad igen! Badandet har tagit ny fart...