5 september 2008

Opp å ner, ner å opp...

Uppförsbacke... Jo det känns en aning trögt, trots finfina batteriladdningen i Göteborg häromveckan, och jag skulle lätt kunna gnälla på ganska mycket som har hänt och inte hänt de senaste dagarna.
I går (till exempel) såg jag fram emot att komma till ett nystädat och "ny"möblerat arbetsrum på den skola där jag gästspelar en dag i veckan fram till jul - för det hade jag faktiskt blivit lovad! Men vad mötte mig? Samma gamla trasiga och överblivna möbler som stod där för en vecka sedan, ett vingligt bord och några fula och trasiga stolar. Och någon städerska hade definitivt inte hittat dit, dammet låg som en skyddande hinna över hela rummet. Ja, det var bara att ta saken i egna händer alltså - jaga rätt på "vaktis" och göra nya överenskommelser... Jag hoppas nu återigen att rummet ser annorlunda ut när jag dyker upp om en vecka.
Mer då? Tja, eleven som hade bokat samtalstid dök inte upp. Hon var visst sjuk fick jag veta av en annan elev och ingen endaste hade tydligen haft en tanke på att meddela mig i lite god tid. Nåväl, jag träffade två andra elever och drog sedan vidare till ett tjänstemannamöte som inte gav särskilt mycket egentligen... En mycket stor samling människor som (nästan) alla tyckte sig veta bäst kring den elev vi hade samlats för och som också gärna drog en och annan historia ur sin egen livshistoria. Sådana möten kan jag vara utan när det finns annat att fylla min dyrbara arbetstid med.

Mer elände: dagen idag startade med en mörbultad och långt ifrån utvilad kropp - min alltså. Egentligen inte mörbultad alls, men vareviga morgon känns det så eftersom jag och sambon borde köpa nya sängar så snart det bara är möjligt, typ förra året eller så...
En liten bit in på förmiddagen flög en halvstor fågel rakt in i köksfönstret. Den bröt förmodligen nacken för den kolade ganska omedelbart, fast jag lät den ändå ligga kvar en stund - ibland svimmar de bara av liksom, för att lite senare kvickna till och flyga sin väg igen... Jag tvingades dock så småningom inse att den stackaren var stendöd. Det syntes tydligt eftersom någon (större fågel?) hade varit och ätit på den och nu fullkomligt kryllade det av äckliga flugor i lilla fågelns tomma bröstkorg... Jag förbarmade mig över den stackaren såklart (även om det tog emot rent tekniskt), la den i en plastpåse från ICA Maxi och lät den få sin sista vila i vår gröna soptunna. Jag hoppas den inte misstyckte, eller att den hade planerat sin begravning annorlunda... Vem vet vilken religionstillhörighet hon (eller han) hade? Kristen? Muslim? Hindu eller buddist? Ateist möjligen? Det lär vara ohyggligt viktigt att veta det nuförtiden, så att man i alla lägen gör rätt... ; )
Nåväl - gav mig därefter av till IKEA, efter promenad och en stunds mys och gos med nallebjörnsvovven, för "småinköp" till mina båda arbetsrum. Varuhuset är ombyggt numera, bitvis väldigt förändrat och det kändes ovanligt litet (?). En aning besviken blev jag, eftersom jag hade väntat mig att hitta mer än vad jag gjorde. Från IKEA gick färden sedan vidare till ICA Maxi, där jag tyvärr lägger det mesta av min och sambons samlade månadsinkomst. Mat är dyrt. Förbannat dyrt. För dyrt.
Och nu är jag trött, trött, trött och önskar att vi hade både städerska och kock här hemma...

... Men å andra sidan var det ju en himla tur att jag fick tag i "vaktis" där på skolan igår, så att jag kunde göra en ny överenskommelse kring arbetsrummet. Och eleven som hade bokad samtalstid och inte dök upp, hon gav ju faktiskt två andra elever möjlighet att titta in till mig! Så bra, egentligen.
Eftermiddagens möte skulle jag också kunna se ur en annan vinkel; det gav i ärlighetens namn inte särskilt mycket, men det förde däremot annat gott med sig - jag fick träffa underbara vännen A, som även hon arbetar kring den aktuella eleven! Kul, för det var ett tag sedan vi sågs.
Kan jag vända mina negativa tankar kring den jäkla sängen då? Tja... jag får väl erkänna en viss form av tacksamhet för att jag har en säng överhuvudtaget (eller?), men mer än så är jag faktiskt inte kapabel till just idag.
Och fågeln? Ja, den dog åtminstone ganska omedelbart och jag tror att den har det bra där den är nu. Jag tänker då inte på vår gröna soptunna utan mer andligt och symboliskt liksom.
Och visst, man blir trött av inomhusshopping - men tänk om jag inte hade kunnat shoppa alls, varken idag eller någon annan dag, varken prylar eller mat! Ve och fasa, hemska tanke...

Nu ska jag cykla ner till badbryggan och ta ett dopp! Solen skiner ju för tusan! Och nu är det nerförsbacke ett tag igen... ; )

2 kommentarer:

  1. Sitter här alldeles ensam i en mörk skog en lördagskväll som denna...vad gör man? JO! Tar ett glas gott rött och kollar in vännens underbara blogg så klart! Var ett tag sedan jag hade internet som du vet så jag har inte riktigt hunnit med men det är som vanligt kul att läsa vad du skriver, framför allt när man själv kan lista ut att man benämns till sin fördel!! Har sagt det innan, säger det igen - du är verkligen en mästare på att skriva!
    KRAMAR!

    SvaraRadera
  2. Tack underbara du! Största kramarna tillbaka, vi ses och hörs!

    SvaraRadera