22 september 2008

VAB

...kallas det, Vård Av (sjukt) Barn.
Idag är jag hemma och "vabbar". Älsklingskillen hostar och snörvlar - ligger under filten i soffan och bara är. Är förkyld. Mellan varven sätter han sig upp och är flitig en stund, räknar matte och försöker beta av alla de tal som hans fröken tycker att han ska ta sig igenom. Varken jag eller älsklingskillen tycker att alla de där talen är nödvändiga, så jag gör mig skyldig till "egenmäktigt förfarande light" och stryker en del av alla a)... b)... och c)... när jag märker att duktiga älsklingen kan och förstår. "Varför ska man räkna så många för?" undrar jag, och älsklingskillen skakar på huvudet, ser vääldigt frågande ut och håller med mig till fullo. Såklart. Han är ju inte dum... ; )


Sen tar vi paus. Lagar "krabbelurer", eller "skrabbelucker" som de heter hemma hos oss. Eller "kaffemunkar", som de hette hemma hos grannen när jag var barn. Hur som helst - goda är de. Och gott gör de, i en förkyld älskling med överhettad mattehjärna...

4 kommentarer:

  1. Den fliten är det inget att klaga på , fröken! Kämpa på duktiga pojken!!!

    SvaraRadera
  2. Nej här finns inget att klaga på, "anonym" - skulle vara förkylningen då i så fall...

    SvaraRadera
  3. Hoppas på snar bättring! Både på kuz och på mattepedagogerna...

    SvaraRadera
  4. Ego: ja, alltså, man blir ju en aningens betänksam när en viktig mattefråga för åk 5 lyder såhär ungefär: "tänk dig att du har 100 kr och får använda dem precis hur du vill - skriv och berätta hur du skulle använda pengarna!"
    Älsklingskillen svarade: "ett TV-spel för 99 spänn och ett tuggummi för en krona".
    Undrar vad han lärde sig?

    För övrigt ska jag ska framföra en krya-på-dig-hälsning till honom!

    SvaraRadera