7 juni 2009

Tillbaks till ruta 1

Lille hundkillen har åkt hem, till sitt sunkiga hellhole till hem... där ingen enda var särskilt intresserad av hur det fungerat och hur lillkillen haft det. Men jo, hundmaten för trassliga magar togs emot. Förhoppningsvis kommer den till användning också, men det är alls inget som är säkert. Innehållsförteckningen skulle först granskas, fast lite senare enligt frun i huset, för de hade tydligen haft sådan mat förr men den hade visst inte varit alls bra för lille hundmagen... Jag fattade inte mycket av det resonemanget, men konstaterade att rätt sorts mat och rejält med motion har gjort underverk för både lillkillens mage och kondis under helgen.

Ingen hundsvans viftade när vovven hoppade ur bilen, inga glädjeskutt och härliga krumbukter mötte hans ägare. Nej, vovven traskade förbi dem allihop och rullade ihop sig bakom en säng.
Här hemma smider vi planer, låter fantasin flöda fritt och ger utlopp för ilskan och vanmakten... Mer eller mindre realistiska planer tar form, kortsiktiga och långsiktiga, för man vill ju göra något!
Konstaterandet är så enkelt: sådär kan man inte få ha det.

5 kommentarer:

  1. Åhhh, jag ryser. Arma vovve, en hund är absolut det mest lojala du kan ha, den tröstar, glädjer dig, skyddar dig...
    Så finns det sådana människor som du skriver om, och dom belönar sitt trogna djur på detta sättet...
    Åh tänk om den skulle kunna få ett annat hem där man uppskattar, denna kärleksulla lilla krabat...
    hoppas hoppas

    SvaraRadera
  2. Men så gräsligt, de borde anmälas! Såna människor borde inte få ha ansvar för en sån värdefull varelse som en hund.. morr!

    SvaraRadera
  3. Monika och Tesstamente: Jag kan bara instämma i allt ni skriver...

    SvaraRadera
  4. Hej igen:))Hur gick det med vovven? Har du hört något??
    Jag är så nyfis eftersom jag blev så jäkla illa berörd att någon kan bara komma på tanken att behandla ett djur så...

    SvaraRadera
  5. Monika: Vovven bor där han bor... tyvärr.
    Hade mannen i huset (och vi!) fått bestämma så hade vovven bott här nu, men frun i huset sa "aldrig i livet!"
    Fast hon tyckte att det var helt okej att ha ett "sommarpensionat" för vovven, här hos oss alltså, så vi får väl se vart det slutar...

    SvaraRadera